Redan i somras så passade min syster och hennes kille på att hälsa på och gratulera med en mängd fina presenter, ganska rejält mycket i förskott. Det var amerikanskt godis, en wobblande wind-up Darth Vader och en grym T-shirt med Blue Demon på, såväl som Wii-spelen Overlord och Madworld - det förstnämda ett fantasyäventyr på den mörka sidan med stora gnuttor humor, och det andra svartvit serietidningsaction med häftig grafik i en dyster framtid fylld av våld. Jag har inte hunnit så långt i spelen än men de verkar lovande och jag har framförallt fastnat för Overlord, som kändes lite tonårsnostalgiskt att spela då jag ett tag i tonåren var väldigt inne på fantasy.
Näst på tur för att gratulera mig på min stora dag var mamma och pappa som fyllde ut både film- och serietidningsbiblioteket med mycket välkomna tillskott. (Tack vare dem så kan, och ska, nu hela Cirkus Introvert-redaktionen fira Halloween med Paranorman till helgen.) Utöver nyss nämnda stop-motionfilm har jag även Avengers att se fram emot för en första rewatch sedan den gick på bio! Överraskning deluxe infann sig i inte ett utan hela tre sprillans seriealbum: Godzilla Legends, Godzilla: Age of Monsters och Teenage Mutant Ninja Turtles: Enemies Old, Enemies New. Jag älskar serier men köper mest gamla lösnummer på second hand av varierande innehåll och kvalitet, så att sköljas med längre, sammanhängande äventyr i tjocka limryggsformat och nyskick kändes väldigt lyxigt.
Än så länge har jag tagit mig igenom ett och ett halvt Godzilla-album och älskar att kunna svepas iväg på lite kaiju-eskapader på ett smidigt och lätthanterligt sätt, som inte innebär att se tio minuter av en långfilm i stöten och hinna glömma bort vad allting handlar om innan jag ens hunnit halvvägs in i filmen. Jag känner sällan att jag hinner sätta mig med en film då det finns tusen andra saker som måste hinnas med. Det är betydligt lättare att bara plocka upp en serietidning istället när man har ett par minuter över, och veckans intresse har än en gång halkat in på Japans jättar.
Som om det inte var nog med filmer och seriealbum så slängde de även in Legend of Zelda: Spirit Tracks till DS för en allsidig kulturdiet, och även här råder den sköna lättare-än-att-starta-upp-tv:n-devisen (en god anledning till att älska bärbart). Prognosen för Links tågluff genom Hyrule är att den kommer att komma väl till pass lagom till julen och min egen tågresa uppåt i landet.
Det sista och mest kalasiga kalaset hölls i söndags med kakbuffé, godis och ståt med Emelie och Mattias vid fiolerna, och även där fick gigantiska, storstadsskövlande monster en central roll i paketskörden! Dagen inleddes med att jag, efter en hård dags slit och släp och bärhjälpande åt kompisar, kom hem till ett dignande bord fullt av kakor, kanelbullar, godis och strösselbestyckade cupcakes. Och tårta. Och efter (!) det ordentliga sockersmaskandet med tillhörande paketuppackning så vankades en kolossalt god smörgåstårta au four.
Men hur var det nu med jättemonstrens centrala roll på kalaset då? Jo: av Emelie och Mattias fick jag nämligen det rykande färska brädspelet King of Tokyo. Om nya seriealbum kommer sällan så är brädspel någonting jag verkligen aldrig vare sig får eller köper själv, och hur ofta stöter man på brädspel med ett så ultimat tema som jättemonsterfighting? En mycket speciell present, med andra ord, som tilltalade mig väldigt mycket i både design, spelbarhet och koncept. Fullproppade med dagens överflöd av godsaker satt vi och spelade igenom det nyförvärvade spelet tre gånger, och Mattias stod som segrare varje gång. Efter det fortsatte vi med det för dagen mycket passande frågespelet Godisspelet, som av en händelse var en av de andra presenterna jag fick, tillsammans med mer exotiskt godis ifrån det stora landet i väst och en mycket snygg skjorta i rutig petrol. En lyckad dag på alla sätt!
Jag blev helt överrumplad av drivorna av paket och presenter som haglade över mig under alla små sammankomster och kalas som hållits till min ära, men tackar gott och gladeligen. Tack så mycket!! :)
-Robin
