17 oktober 2012

Oh, I know Mr. Jordan like the back of my stepfather Ron’s hand

Torsdagen den fjärde oktober drog den hett emotsedda sjunde och sista säsongen av 30 Rock igång. Tretton små futtiga avsnitt kommer det bli och i skrivande stund har två av dessa visats. Robin och jag var inte nådigt peppade inför s07e01, och av flera olika anledningar bultade mitt hjärta nervöst när jag slog mig ner i tv-soffan när det så var dags att titta. Skulle det fortfarande vara lika bra? Skulle de lyckas hålla kvalitén uppe? Skulle Kenneth behöva vara joined at the hip med hopplösa Hazel hela säsongen? Skulle jag kunna hindra mig själv från att kasta saker på tv:n i svartsjukt vredesmod när de båda gullade? Och skulle det hända en massa som förstörde handlingen i min nyss färdigställda första (men kanske inte sista...?) erotiska Kenneth-fanfic, som utspelar sig strax efter s06e01?

So far the jury's still out. Jag vet att det bara hunnit komma två avsnitt än, men jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka och tänka om dem. Det första avsnittet var helt okej till bra (vi skrattade massor) och det andra avsnittet var... ja, jag vet knappt hur jag ska säga det. En längre analys följer nedan.

The Beginning of the End
30 Rock s07e01

Jenna förklarar att hon kommer bli extra horribel att ha att göra med fram till sitt bröllop, Liz och Jack planerar att förstöra NBC helt och hållet i hopp om att bli uppköpta av något mer progressivt företag än KableTown och Tracy går på middag hemma hos Kenneth och Hazel, under vilken Hazel visar sitt rätta jag.


+ Det hela börjar episkt pampigt (bara kolla in titeln, gåshud!) med Liz hållande en bebis framför Rockefeller Center, men hon lurar oss alla med lurig metahumor = det som serien gör bäst. A+ för perfekt intro.

+ Mängderna av nya, fantastiska tv-idéer så som Hunchbacks, Tank It ("where we make grandfathers put on tank tops and then laugh at them") och Homonym ("Oh, pear!"). LOLOLOL. För att inte tala om den underbara uselheten i God Cop. "You just called me Liz!" "We can fix that in the cutting room."

+ "Did you kill those doves?" "No, I bought them at the dead dove store. Grow up, Liz."

+ Mina misstankar om att Kenneth och Hazel skulle vara ett par i denna säsong bekräftas av en supersöt Kenneth som nervöst kommer till Tracy och ber om råd angående kvinnor. Men, som det snart ska visa sig, har författarna åtminstone haft den goda smaken att låta Hazel fortfarande vara en galning som bara utnyttjar Kenneth, och jag hoppashoppasHOPPAS att han förr eller senare upptäcker det och ger henne foten (istället för att massera den, som han gör i slutet på det här avsnittet... urk). Tyvärr tror jag att det kommer att gå ungefär så här: Hazels ondska blir uppenbar --> Kenneth blir upprörd men förlåter henne --> Hazel blir impad över hans goda hjärta och börjar gilla honom på riktigt --> De blir ett riktigt par och twu wub uppstår. <:/ <:/ <:/ Bevisa att jag har fel, manusförfattare. Snälla. Men den här punkten ligger alltså under pluskategorin för att hon än så länge är ond och de inte har kommit längre än till second base, vilket enligt Kenneth är att dela en yoghurt.

+ "I'm saving myself for marriage, and Hazel says she's saving herself for a grade-A pork machine. And those are expensive." Åh, Kenny-Ken...

+ Jag har läst några klagomål på det, men personligen gillar jag den nya riktningen Tracy har tagit (hittills, i alla fall). Han verkar ha blivit mognare och är tydligen den mest vuxna av alla på TGS (!). Han kan gärna få vara lite faderlig och komma med råd, det har jag inget emot. Om något är det på tiden.

+ Frank är tydligen inte oattraktiv nog för att spela i en sitcom och ha en ung, snygg fru. XD

+ Hur mycket jag än ogillar Hazel måste jag säga att detta nog var hennes bästa avsnitt hittills. Hennes klädval i middagsscenen är fantastiskt. Och Kenneths också, när jag tänker efter. Faktiskt är hela middagsscenen helt underbar. Allt från ormen i ugnen till förrätterna till "Shall we conversation?" till "That sturgeon just will not die" till Dharma-glassen till Hazels baby blues. I lol:ed and lol:ed and lol:ed.

+ Liz har tydligen "witch undertones". ^^ Men detsamma har uppenbarligen Jenna eftersom hon FLYGER I LUFTEN I RASERI.

+ "My best friend..." "Not really." "...and my girlfriend...?" "You wish." Och så tungorna. Eww.


- Jenna har alltid varit ganska jobbig och nu, när det är hennes "bröllopsår" kommer hon förmodligen bara bli ännu jobbigare. Jag hoppas de löser det på ett bra sätt, för hon var ändå riktigt uthärdlig i de två senaste säsongerna och jag tycker det vore dumt av dem att sabba det.

- Ljuset var lite konstigt i vissa scener, särskilt i middagsscenen. Det såg lite för mycket ut som en sketch eller enklare sitcom, och inte det högklassiga thirtyrockande vi är vana vid. Vad var grejen med det?

- Kenneth och Hazel är ett par, buuhuuääääääääääääähhhh. *fulgråt*


Governor Dunston
30 Rock s07e02

Tracy får en dubbelgångare, Jack och Liz bråkar om politiska sketcher, Criss försöker krydda till sexlivet lite grann och Kenneths mamma och styvfar kommer på besök.


Well. Det ska mycket till för att jag ska ge en etta i betyg åt ett av mina favoritprogram genom tiderna, men detta avsnitt var verkligen, verkligen inte bra. Jag vet knappt var jag ska börja, så jag börjar väl med det som störde mig mest.

- Kenneths mamma med make var med. Jag visste om det sedan tidigare och på pappret låter det kanske som en kul idé, men jag tänkte redan när jag fick höra det att det inte skulle bli bra. Jag hade rätt.

  • För det första: mamman och "her friend Ron" är så mytomspunna som figurer att de aldrig skulle kunna göras rättvisa om de dök upp i serien, och mycket riktigt blev det så också. De motsvarade inte förväntningarna på något sätt alls. Möjligen kan jag sträcka mig till att mamman var godkänd som mor till Jack McBrayer rent utseendemässigt, men allting med dem var ändå bara fel, fel, fel. Nej, det här var ett koncept som borde ha kastats i papperskorgen på ett tidigt stadium. De såg inte alls ut som man tänkt sig (varken tillräckligt bondlurkiga för att komma från det Stone Mountain som Kenneth beskrivit så målande i sex säsonger nu, eller tillräckligt icke-bondlurkiga för att utgöra något slags överraskning och föda en spännande tanke om att Kenneth kanske är psykiskt sjuk och bara har fantiserat ihop sin bondgårdsuppväxt), nej, de var bara lagom och trist färglösa. Och Ron! Han framställdes som en rar, ömkansvärd, lite klantig man med goda intentioner - helt tvärtom hur han framställts under serien hittills! Vilket leder mig till nästa punkt...

  • För det andra: föräldrarnas del i avsnittet gick ut på att de skulle få Kenneth att acceptera dem som familj, vilket de också (typ) lyckades med (han såg inte så himla lycklig ut där i slutet under gruppkramen, trots allt). Detta är, i mina ögon åtminstone, extremt tarvligt av mamma Parcell. Det låter kanske larvigt, men jag är själv skilsmässobarn och vet hur det är när en ny partner introduceras som inte är speciellt snäll mot barnet. Från Kenneths bakgrundshistoria har vi tidigare fått höra en massa om hur Ron och mamman betett sig, av vilket inget varit okej. De har hållit på och bonkat när helst de kände för det, utan att bry sig om att den lille Kenneth var i närheten, de har gjort det i Kenneths rum när han var där, de har tvingat honom att sticka och köpa kondomer till dem och det värsta av allt: Ron har till och med slagit honom. Detta vet vi. Vi vet också att Kenneth var fäst vid sin numera döde far och lite barnsligt har svårt för att mamman hittat en ny man.

    Av någon anledning fokuserar avsnittet enbart på denna sista del, som om det vore enda anledningen till att Kenneth ogillar Ron, och det slutar med att Kenneth måste acceptera Ron som en del av sin familj. Hur uselt är detta inte mot Kenneth? Hur förminskande av mer än trettio års respektlöshet? Okej om det bara var så att han var omogen och inte kunde acceptera att mamman ville gå vidare, men HUR kan de få det till att det är Kenneth som borde skärpa sig?! Han beter sig drygt, surt och barnsligt mot Ron i hela avsnittet vilket HAN HAR ALL RÄTT TILL, och ändå läxar hans mamma upp honom. Vad vill manusförfattarna säga med det här? Att Kenneth ljugit i sex säsonger och Ron i själva verket varit en hyvens kille hela tiden? Det går jag inte med på. De tillfällen som Kenneth pratat om sin bakgrund har han inte haft någon anledning att tumma på sanningen. Nej, hela den här grejen känns som ett lustmord på stackars Kens karaktär och jag är, helt oironiskt, mycket besviken.

  • För det tredje: jag hatade mammans casual sätt att berätta om vad Kenneth sagt när han kom ut ur magen på BB. Jaha, var det allt? Var det det sista vi hörde om det nu? Varför kunde de inte bara låtit det vara så man fick gissa själv? Hela magin och mystiken försvann ju på en sekund med denna krassa, övertydligt skrivna replik. Aargghh. >_<

- Jacks del med politiksnack var inte särskilt kul någonstans. Nödvändigt för avsnittet, tjår, men ändå inte särskilt kul. Till och med hästgrejen var lam. Och visst, det var väl lustigt att återse Cooter Burger igen, men så otroligt saknad var han ju aldrig. Klistermärkesskämtet var kul dock, det får jag ge dem, och Jacks subtila reaktion när Cooter sade att han ville åka på road trips med honom.

- Guvernören var väl ganska rolig, men samtidigt kändes hela den grejen lite... jag vet inte? Lite låg, kanske. Lägre än vanlig 30 Rock-standard. :/ Men man är väl bortskämd...

- Jag kunde intellektuellt förstå det roliga i Liz orgasmscen på kontoret, men ärligt talat blev jag nästan generad under Tina Feys lilla föreställning. Det började gå utför redan när hon frågade om det började bli varmt där inne, och sedan höll jag nästan för ögonen och tyckte att scenen aldrig tog slut. Inte för att jag är pryd, utan för att den var ganska amatörmässig, och så fort hon började bli upphetsad och tittarna (jag) förstod vart de var på väg kunde de lätt ha klippt till att hon kom hem och började slita av Criss kläderna. Nu blev det istället förutsägbart och lite pinsamt.

- Jenna var meningslös och inklämd i en story hon inte hade med att göra, och vissa av hennes repliker lät som om jag hade kunnat skriva dem. Visst, jag är inte värdelös på att skriva manus, men jag förväntar mig bättre än så av författarna till den här showen. Det är 30 Rock för tusan, skärp er! Hennes första scen var GRYMT förutsägbar.


+ Avsnittet höjs till två plymapor av Jennas "Ballz"-musikvideo och Tracys fantastiska sångtalang under det mycket vackra roliga sexscensmontaget i pappershandeln. "Does this song make you wanna do it? You're welco-o-ome..." Som varande landets eller möjligen världens största Kenneth-fan var det också kul och fappable för mig att som omväxling få se Ken upprörd, arg, snarky, dryg och kaxig, samt höra honom prata med lägre röst än vanligt. Rrawr.

+ "I hate you!" var inte så roligt första gången, däremot andra gången.

+ Traditional Church Songs by The Stone Mountain Ghost Children's Choir.

+ Criss när Liz sliter av honom skjortan: "Hey, that was $10!".

Slutord

Ja, som kanske märks av dessa två recensioner är det omöjligt att förutsäga hur den här säsongen kommer bli. Jag håller tummarna så knogarna vitnar att detta andra avsnitt bara var ett resultat av tillfällig kollektiv hjärnkollaps i skrivarrummet och att serien fort kommer upp på banan igen - den har ju bara elva avsnitt på sig...! Kom igen! Gör mig stolt.

Mvh
/Bryrsigförmycket -83

(-Emelie)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar